Södra skärgårdens befolkning ökade sammantaget med 775 personer, under åren 1985 – 2001, i genomsnitt med 48,4 personer (1,3 %) per år. Göteborgs stad som helhet växte samtidigt med totalt 45.800 invånare, motsvarande 2.900 personer (0,7 %) per år.
Därefter, under perioden 2002 – 2015 har skärgårdens befolkningstillväxt praktiskt taget helt avstannat. Knappt 4 600 personer bor idag i södra skärgården. Ökningen sedan ett drygt årtionde har stannat vid 65 personer totalt, motsvarande 4,6 personer (0,1 %) per år. Detta samtidigt som Göteborgs stad haft en rekordartad befolkningstillväxt, från 475 000 invånare 2002 till 548 200 invånare 2015, en tillväxt med 73 300 personer, i genomsnitt 5 200 personer (1,1 %) per år.
Södra skärgårdens tillväxttakt når alltså under det senaste dryga årtiondet inte ens upp till en tiondel av Göteborgssnittet!
Detta ska ses mot bakgrunden av att bostadsbyggandet i södra skärgården under perioden 1985 -2001 var 290 bostäder och under perioden därefter 2002 – 2015 var 125 bostäder. Det är häpnadsväckande att byggandet av bostäder under den senare perioden inte har resulterat i någon befolkningstillväxt att tala om över huvud taget.
Än mer bekymmersam blir bilden när man tittar närmare på befolkningens ålderssammansättning. Under perioden 1984 – 2015 har i södra skärgården andelen barn och ungdomar 0 -19 år, minskat med 20 %, samtidigt som 65+ -åringarna har ökat sin andel med 47 %!
Södra skärgården har som följd av denna utveckling idag den högsta medelåldern, 43,9 år, av Göteborgs stads samtliga småhusområden. Som jämförelse kan exempelvis Björlanda nämnas med en snittålder på 34,0 år.
Södra skärgårdens befolkningsutveckling är sedan nästan 15 år fullt jämförbar med utvecklingen i avfolkningsbygderna i Norrlands inland.
Kommentar | Det är uppenbart att utvecklingen de senaste 15 åren i Göteborgs södra skärgård står i rak motsats till Göteborgs Stads övergripande mål om en hållbar utveckling – socialt, ekologiskt och ekonomiskt. Frågan är vilka tänkbara förklaringar som kan finnas till skärgårdens negativa befolkningsutveckling?
Liknande befolkningsförändringar förekommer ibland hos vissa andra småhusområden. Men då kan de i allmänhet förklaras av att området i fråga är utbyggt under en relativt kort tidsperiod, ett eller ett par årtionden (t ex inom ramen för det s k miljonprogrammet som även omfattade småhusbebyggelse).
En sned åldersfördelning med en överrepresentation av äldre är inte heller helt ovanlig i områden med mycket höga fastighetspriser, typ Långedrag och Hovås. Där är det mycket få unga vuxna som har råd att köpa hus, och därför kan även sådana områden få en äldredominerad befolkningsprofil. Trots det har dessa områden en flera år lägre genomsnittsålder än södra skärgården.
Ingen av dessa två förklaringsgrunder är således tillämpliga för södra skärgården. Där har ingen massiv utbyggnad i stor skala skett under enstaka årtionden. Tvärtom så har de tillskott av bostäder som förekommit varit begränsade i antal och jämnt utspridda över tid. Inte heller är fastighetspriserna i södra skärgården höga, särskilt inte jämfört med sydvästra Göteborg eller västra Hisingen.
Inget av dessa båda skäl kan alltså förklara södra skärgårdens alarmerande dåliga befolkningsutveckling. Det är svårt att se någon annan rimlig förklaring till denna utveckling än att de näst intill obefintliga möjligheterna till parkering av den egna bilen är det största hindret för unga människor i familjebildande ålder att etablera sig i södra skärgården. Den faktiska väntetiden för en fast parkeringsplats på Saltholmen överstiger för närvarande 25 år! Det är naturligtvis förödande för skärgårdens utvecklig.
De vackra politiska talen om vikten av ”en levande skärgård”, motverkas alltså tyvärr i praktisk handling av Göteborgs Stad sedan många år genom att man inte tillgodoser skärgårdens parkeringsbehov. Statistiken ovan ger syn för sägen.
Slutsatsen är enkel och det handlar verkligen inte om någon ”rocket science”. Tillskapa fler fasta parkeringsplatser på Saltholmen! Det krävs troligen inte fler än 300 – 400 stycken för att ge alla boende och verksamma i skärgården fasta platser. Det kan åstadkommas snabbt, antingen genom att ianspråkta befintliga ytor för gästparkering/ båtuppläggning eller ännu hellre genom att bygga en parkeringsanläggning på någon eller några av dagens markparkeringsområden.
I händelse av ett beslut enligt förslaget från Parkeringsbolagets VD, som möter ett massivt och odelat motstånd från hela skärgårdens befolkning och företag, kommer vi tillsammans att driva frågan vidare, politiskt och rättsligt så långt som möjligt.
Stadsbyggnadskontorets trafik och parkeringsutredning för södra skärgården (TPUSS), som tagits fram med externa konsultresurser, har så stora kvalitativa brister att den inte ens är värd det papper den är tryckt på. Den utgår helt ogrundat från att skärgårdsbornas trafikvanor är ett stort problem för samhället i övrigt, när sanningen är precis den omvända. Om andra småhusområden ens hade varit i närheten av skärgårdsbornas resvanor så hade det politiska målet om en minskning av biltrafiken med 25 % redan varit uppnått. TPUSS-utredningen saknar analytisk skärpa, brister i sitt faktaunderlag och har inte ens tagit fram sådant grundläggande beslutsunderlag som jag som medborgare med enkelhet kan förse er med, t ex i form av detta faktablad.
Så mitt råd är – lägg ner TPUSS-utredningen. Vi i skärgården behöver inga ytterligare utredningar om hur tillgängligheten till södra skärgården ska lösas. Vi behöver åtgärder i stället för utredningar. Nu i form av fler fasta parkeringsplatser på Saltholmen.
Jan Kaaling
Samhällsanalytiker, Styrsö